Trafikförordningen (1998:1276)

Definition

Svensk förordning som reglerar trafiken på väg och i terräng. Utgör tillsammans med trafikbrottslagen och vägtrafikförordningen grunden för svenska trafikregler.

Kärnfakta

• Typ: förordning (sekundärrätt under trafikbrottslagen).
• Utfärdare: Regeringen.
• Tillämpning: gäller alla trafikanter – på väg och i terräng (terräng = allt som inte är väg enligt förordningens definition).
• Reglerar bl.a.: företräde, hastighet, stannande/parkering, användning av ljus, väjningsplikt, regler för tunga fordon, undantag vid räddningstjänst.

Viktiga punkter relevanta för provet

• Definierar "terräng" – viktigt eftersom trafikreglerna i grunden gäller även där.
• Sätter nationella hastigheter för tung lastbil: 90 km/h motorväg/motortrafikled utan släp, 80 km/h med släp eller på annan väg.
• Reglerar väjningsplikt och hinder på körbanan (den med hindret på sin sida ska stanna).
• Kompletteras av Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS) för däck, lastsäkring m.m.

Relationer

• Reglerar tillämpningen av eu-trafikregler i Sverige.
• Är svensk motsvarighet till nationell trafiklag i andra EU-länder – skyltkonventionen följer FN-konventionen gemensamt.
• Tillsyn: Polismyndigheten, Transportstyrelsen.